Blogg som offentlighet
Att arbeta med bloggen har varit kreativt och lustfyllt. Det är en bra plattform att delge tankar och att arbeta med, och visa på process.
Initialt i projektet med bloggen kantades vägen mot publiceringsknappen av en nervositet – ”nu ska detta ut i offentligheten”. Det är med en skräckblandad förtjusning som inläggen blir tillgängliga för den allmänna publiken. Är det offentliga till fördel? Blir jag begränsad av det eller känner jag att mina ord kommer till sin rätt?
Didaktiska reflektioner
Bloggen är ett bra pedagogiskt verktyg där det på ett överskådligt sätt går att följa med i processer och dela text samt bild. Arbetet med blogg är optimalt att kombinera med diskussion med elever gällande regler, rättigheter och GDPR. Att arbeta med en blogg är relativt enkelt, kreativt och roligt. Bloggens möjligheter är många och det finns chans för eleven att öva sig i allt från att designa bloggens utseende till att skriva texter och publicera bilder.
Då det går att välja privat publicering av inlägg är blogg en tänkbar redovisningsform för grupparbeten.
Fotografering är ett lustfyllt medium med många olika funktioner för eleverna att praktisera. Det är vardagligt och finns nära tillhands i mobiltelefoner, men trots dess ”vardaglighet” finns det mycket att lära både gällande själva fotograferingen, men även i redigering av bilder. Keri Smiths bok How to be an explorer of the world är en guldgruva för mig i skapandet av bilduppgifter. Min fasta övertygelse är sedermera att fotografering och bildredigering i högsta grad är viktigt och roligt för eleverna att arbeta med. How to be an explorer of the world ger mig många idéer och i mina inlägg har jag påbörjat trådar som i allra högsta grad går att utveckla.
I mina lektionsupplägg har jag utgått från detta centrala innehåll gällande bildframställning:
- Digital bearbetning av fotografier och andra typer av bilder.
- Presentationer av eget bildskapande.
- Rättigheter och skyldigheter, etik och värderingar när det gäller bruk av bilder samt yttrandefrihet och integritet i medier och övriga sammanhang.
Under litteraturläsningen fastnade jag för Fors och Bäckströms (2015) två vetenskapliga ideal och verktyg att använda kameran till att fånga det visuella med. Malmletaren som arbetar objektivt med att samla in information medan resenären använder kameran för att dokumentera det som är viktigt under resans gång. Malmletaren fotograferar och filmar för att fånga verkligheten som den verkligen är, där innehållet i filmerna och bilderna blir bildbevis på det som sker. Resenären filmar och fotograferar för att komma ihåg och senare kunna återvända till upplevelser och erfarenheter. Detta tycker jag är intressanta och högst relevanta perspektiv att använda kameran på som jag kommer ta med mig in i min lärargärning.
Bilder från egen produktion
En genomgående linje i mitt bloggande har varit att låta bilderna tala för sig själv och att inläggen ska ha sparsamt med text. Tanken bakom detta är att låta betraktaren göra egna tolkningar av bilderna. Texten kan leda betraktaren in i en redan given tolkning, vilket jag medvetet strävat efter att undvika.
Jag hade lite kunskap om fotografering innan jag klev in i det här projektet så mina tankar samt planering kring bildernas komponering är utan noga baktanke. Min drivkraft i processen har varit vad jag anser ser snyggt ut (vad nu snyggt är?) i stunden. Min kunskap om hur man framhäver en känsla i en bilder är blygsam, men efter dessa veckors arbete är det en förmåga jag anser mig själv blivit bättre på.
Jag valde att läsa in parken ur tre perspektiv som inte överensstämde med min bild av den traditionella gröna, lummiga parken:
Lekparken: här var ambitionen att innehållet och kompositionen i bilderna skulle ses från barnets synvinkel. Bildernas perspektiv ska motsvara ett barns ögonhöjd.
Skateparken: utgångspunkten var att fotografera som skateboardåkaren möter parken.
Den stenlagda parken: jag ville genom detta perspektiv framhäva den hårda och ”moderna” formen av park som breder ut sig i städer. Här är hårda material som sten och metall dominerande som i kombination med ståtliga gräsväxter ger parken ett stilrent (men kanske formellt?) uttryck.
”Utgångspunkten i processen har varit att se bortom det enkla och tänka lite mer utanför boxen.”
Arbetet med slumpfoto var överraskande lustfyllt. Inledningsvis skissade jag på idéer för vilka regler jag skulle följa under fotograferingen. Här kom jag till insikt om att de motiv jag fångat av slump inte är slumpmässiga ting i sig själv. Jag valde att dela upp mina bilder i tre avsnitt eller volymer, en med strukturer, mönster och naturmaterial. Den andra med olika former av vegetation för att slutligen fotografera blåa ting.
På det stora hela är jag nöjd med mina bilder och tycker att många spännande perspektiv har fångats. Utgångspunkten i processen har varit att se bortom det enkla och tänka lite mer utanför boxen. Fotograferingen av normer är ett exempel på hur jag initialt tänkte att jag skulle ta bilder på stereotypa manliga och kvinnliga saker men att jag sedan valde att omvärdera min idé till att istället leta efter manliga och kvinnliga former i arkitektoniska inslag. En idé jag är mycket nöjd med. I detta blogginlägg hade jag kunnat diskutera normkritik än mer, en kritik från kamratresponsen jag tar med mig.
Reflektioner kring urval av bilder
Kombinationen att diskutera olika begrepp för att koppla de till min process tycker jag är ett vinnande koncept för att göra veckans tema konkret. Veckan när fenomenet The Sprawl bearbetades var det mest lärorika för mig då begreppet innan var helt obekant. Jag fick utmana mig själv att lära känna begreppet i både litteraturen men även genom mina bilder. ”Vad betyder detta för mig?”. Här fick jag verkligen konkretisera undersökande metod och i dialog med kursare tyckte jag att det var riktigt intressant. Jag känner redan nu att jag skulle fotografera The Sprawl på ett annat sätt; till och med valt andra bilder än de jag då valde att publicera på bloggen.
”Kombinationen att diskutera olika begrepp för att koppla de till min process tycker jag är ett vinnande koncept för att göra veckans tema konkret.”
Veckan med normer kändes däremot utmanande och mindre lustfyllt. Jag försökte koppla begrepp till temat men det blev krystat och ”framtvingat” då jag saknade inspiration till att ta kreativa och innovativa bilder.
Generellt är det en känsla som gått intill mig hela processen – att jag ska komma på innovativa, kreativa, fyndiga och talande perspektiv genom fotograferingen. Kanske har detta att göra med att jag vet att processen ska offentliggöras på bloggen och att man vill prestera.
Mitt val av redigeringsverktyg till bilderna har mestadels varit gratisprogrammet Pixlr framför för Photoshop, detta då mina erfarenheter från VFU har varit att Photoshop inte är ett program som skolorna har. Att lära mig Pixlr nu har varit en del i min undersökande metod och tror att det kommer mig till nytta i framtiden.
Kulturstudier och undersökande metod
Kulturbegreppet har varit en röd tråd genom projektet. I kulturstudierna har jag tyckt att Longhurst berikat min kunskap. Jag kan dock tycka att det finns en pedagogisk vinst i att ge diskussionen av kulturstudier en flertydig bild. Detta för att jag som student inte ska känna att ”Longhurst är den enda sanningen” inom kulturstudier. Kanske skulle ytterligare än kursbok,
”Det har varit givande att se hur begreppen kommer till nya uttryck genom mina visuella perspektiv.”
Begreppen som vi bearbetat under provet är för mig kända sen innan men har under processen fått nya innebörder när jag arbetat undersökande för att hitta motiv till bilderna. Det har varit givande att se hur begreppen kommer till nya uttryck genom mina visuella perspektiv.
Reflektioner kring kamratrespons
Kamratresponsen har för mig varit ett ypperligt tillfälle att öva mig på att ge formativ kritik på kurskamraters arbeten. Men har ändå emellanåt haft svårt att se syftet med min kamratrespons då den känns slentrianmässig och på rutin. Jag tycker för min egen del att det jag skriver är tjatigt och upprepande. Det har varit utmanande att variera responsen vilket lett till att jag vecka efter vecka skrivit samma sak – jag frågar mig hur givande det är för mina kurskamrater? Utan att vara kritisk mot kursare som gett mig respons kan jag även här tycka att jag får respons på samma saker – vad ska jag göra med kritiken?
Utifrån mitt perspektiv har det funnits en avsaknad av vidare diskussioner kring publicerade blogginlägg, något jag tror kan ha en berikande effekt. Litteraturseminarierna har varit intressanta, men det hade varit lärorikt att tillsammans med kurskamrater diskutera varandras faktiska blogginnehåll, alltifrån svårigheter kring t.ex. redigering (eller vad det skulle kunna vara) till att ge mer konkreta tips och dela med sig av idéer som har varit berikande för dem. På det sättet tror jag att den formativa responsen kunnat blir mer greppbar och därmed appliceras i större utsträckning under processens gång.
Självvärdering
Bloggandet har varit underhållande och jag har utefter bästa förmåga försökt åstadkomma att förmedla en känsla genom mina bilder. Jag har varit aktiv i min process och försökt utmana mig själv till att kliva ur min comfort zone. Såhär i efterhand känner jag att litteraturen kunnat bearbetas mer, men i min process låg fokus på att utveckla mitt fotograferande.
”Såhär i efterhand känner jag att jag kunnat arbeta mer med litteraturen, men i processen låg fokus på att öva och utveckla mitt fotograferande.”
Min intention har varit att genom detta projekt förbättra min gestaltande, utforskande metod – vilket jag tycker att jag påbörjat. Utifrån de kunskaper jag hade innan är jag nöjd med min utveckling, men inser dock att jag behöver mer tid för att förbättra mina kunskaper i bl.a redigering.
Referenser
Fors, Vaike & Bäckström, Åsa (2015). Visuella metoder. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Longhurst, Brian., Smith, Gregory W. H., Bagnall, Gaynor, Crawford, Garry & Ogborn, Miles (2017). Introducing cultural studies. Third edition. London: Routledge
Smith, Keri. (2008). How to be an explorer of the world: portable life museum. 1st ed. New York: Perigee.
KJELLINORE 