PROV 1B

HISTORISK BAKGRUND

Stråket jag har valt att använda ligger inom området för ett stort och attraktivt bostadsområde i utkanten av Lund. Attraktiviteten kan förklaras av de ständigt uppsatta ”till salu”-skyltarna och omfattande flödet av människor. Området upprättades under sextiotalet då den existerande åkermarken fick ge vika för låga tegelhus. Fasaderna domineras av rött tegel med stora fönster som skvallrar om ett generöst ljusinsläpp.

Att stanna upp på en plats som är bekant gör en medveten. Det har fått mig att lägga märke till saker jag förut inte lagt märke till. Gatan är i allra högsta grad en transitplats. Det är en tydlig och ”vältrafikerad” passage mellan de lokala tjänsterna såsom mataffär, busshållplats, studentboende, parkering restaurang och bostadshusen. Det finns ett tydligt flöde av rörelse mellan bostadshus och de samhällstjänster som går att nyttja i området.

Flödet av människor förändras under dygnets timmar, under de tidiga morgontimmarna syns pendlare med bil från parkeringen och med buss ta sig till hållplatsen. En stor del av pensionärer i området passar på att besöka den lokala mataffären under de lugna morgontimmarna. Det täta vägnätet och de generösa trottoarer gör att det är mycket folk som rör sig över gatorna.

Som boende här tycker jag att de låga bostadshusen gör området väldigt gemytligt och pittoreskt. Föreningen benämns som Lunds grönaste och med rätta – för här finns generösa gröna gräsytor, lummiga parker och prunkande planteringar som tillsammans skapar en mycket trivsam miljö.

Även fast området är beläget i staden (om än i utkanten) finns här ett trivsamt lugn med ett stillsamt tempo. Bostadshusen ligger i repetitiva räta linjer och dess trygga positioner gör en viss om att de tillhör varandra. Det finns en stor variation av vägar att röra sig på i området. Husen är upprättade under sextiotalet i en funktionalistisk anda – här har det nya tänket med smart och funktionscentrerad planlösning ersatt de rådande byggnationerna med stora rymliga rum.

FÖRBEREDELSER

Min första tanke för platsen var en gata i Lund inspirerad av Nyhavn i Köpenhamn med olikfärgade fasader, ett cykelstråk mellan västra delen av Lund och centralstationen. Lunds vackraste gata enligt mig, men min lathet satte stopp – det ska faktiskt vara genomförbart. Då blir det andra alternativet automatiskt att välja ett område nära där jag bor, vilket är en stor risk. Jag kan bli igenkänd – fruktansvärt. Men det var så det fick bli.

PROCESS

Där satt jag med en smått rastlös femmånaders bebis i knäet och lyssnade på Ewas instruktioner för arbetet vi skulle ägna de två kommande veckorna med. Aktivism? Gerillamarknadsföring!? Hörde jag rätt? När jag sedan bollade seminariet med en kursare och fick det bekräftat kände jag: ”Nej, nej, nej … jaha!”

Känslan av att inte vilja synas, inte sticka ut. Jag har ofta många och gärna åsikter och lyfter de gladeligen – i trygga sammanhang. Helt plötsligt skulle jag nu ta mig ut i offentligheten för att göra min röst hörd och kommunicera ett budskap till den stora massan. Hjälp. Arbetsnamnet fick bli blygsam aktivism.

I den rådande oroliga tiden där sjukdom, isolering och rädsla dominerar våra känslor och ständigt uppdaterade nyhetsflöden kände jag tidigt att det kändes angeläget att arbeta med Corona som stjälpt vårt samhälle, och vår värld, upp och ner. Jag kände tidigt i processen att jag ville ta fasta på ordet smitta ett ord som jag bedömer har en negativ klang. Går det att ”leka” med ordet?

Andersson menar att konstens uppgift är att vara provokativ och oförutsägbar (Rådjur och raketer: gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet, 2006; 38). Mitt budskap kan anses vara provocerande – vill jag uppmana människor att sprida smitta? Är det för tidigt att använda Corona-krisen till min aktivism?

Bokstäver har en berättande funktion och dess förmåga att skapa stämning är oändlig då de kan ändra karaktär. Bergström menar att läsbarheten är det avgörande elementet vid val av typsnitt (2015; 130). Hur skulle läsbarheten bli och budskapet tas emot om det var handskrivet? Jag ville att det skulle uppfattas som annorlunda och hemgjort för att fler skulle upptäcka och stanna upp inför det.

Min idé gällande layout var att text och bild tillsammans skulle forma ett utropstecken. Ett tecken för att markera och understryka budskapet, om än något subtilt. Jag formulerade olika ”punchlines” som alla skulle innehålla ordet smitta. Jag ville betona att i dessa svåra tider kan något som ett litet leende få smitta och spridas över vårt land.

Klyschigt – javisst! Men det är ett budskap som jag står för, är blygsamt relevant och till för alla. Det blev alltså min målgrupp – alla. Bara en glimt (glance) på lyktstolpen krävs för att få syn på min aktion (Longhurst, 2006; 495).

Jag skrev texterna för hand på papper följt av att illustrera glada ”emojis”. Användandet av en emoji skulle göra att fler skulle känna igen den. Det jag sedan gjorde var att laminera allting för att slutligen fästa allting på lyktstolparna.

BLYGSAM AKTIVISM

Min observation av aktivismen inspirerades av Fors & Bäckströms metod visuell etnografi som är det betraktande som görs för att inhämta material som blir fundamentet för en vetenskapligt arbetssätt (2015; 15).

Reaktioner?
Efter att jag monterat min aktivism var jag spänd på att se människor ta del av mitt ”starka budskap”. Jag hade höga förväntningar om hur hur förbipasserande skulle ta till sig det lilla meddelandet på lyktstolparna. Det soliga och sköna vädret genererade många förbipasserande fotgängare, alltså många fler som kunde se budskapet.

Skulle aktivismen synas och skulle folk applådera när de passerade? Har jag fått storhetsvansinne? Ja. Jag återkom flera gånger under dagen till platsen för att på avstånd se hur folk reagerade när de gick förbi. Applåder? Inga.

Det hände ingenting.

FORMATIVA SYNPUNKTER

Synpunkter som lyftes av kursare under det formativa seminariet var att göra en visuell förstärkning genom att hela tecknet skulle få samma gula färg. Detta hade kunnat genomföras i vidare utveckling av aktivismen.

En ytterligare kritik jag fick under seminariet var läsbarheten – min montering var för smal vilket gjorde den svår att se. Vad skulle hänt om man monterat aktivismen i vågrät riktning?

Genom att modifiera typsnittet, då främst bokstaven E, skulle läsbarheten förtydligas än mer. Kontrasten och därmed synligheten skulle kunna förstärkas än mer genom att använda svart penna på gul bakgrund istället för den bruna.

Reviderad version utifrån kursares synpunkter.

TANKAR FRÅN LITTERATUREN

Andersson beskriver i sin avhandling Rådjur och raketer: gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet (2006; 27) gatukonsten som ett flyktigt väsen och menar att det finns två sidor av begreppet. En riskfaktor som lyfts är att aktivismen tenderar att bli hastigt nedrivet från platsen av förbipasserande, medan Anderssons andra perspektiv är att aktivismen snabbt behöver blir placerat på platsen av personen då det är en illegal handling. I begreppet flyktigt väsen finner jag något spännande då speglar min känsla i att genomföra aktivismen – det gjordes med en stark skräckblandad förtjusning.

Detta kan jag koppla ihop med den kommande didaktiska gärning. Om jag som lärarstudent tycker att detta är jobbigt – hur kommer då mina elever känna sig? Det finns även en mycket central aspekt av meningsskapande i och med att det eleverna gör faktiskt har innehåller en betydelsebärande egenskap, något som går helt i linje med vad Lgr11:s uppmaning över kunskaper eleverna ska utveckla (Skolverket, 2019).

TANKAR FRÅN SEMINARIUM

Under litteraturseminariet lyftes många intressanta trådar. Under processen har det varit svårt att koppla aktivismen till lärargärningen – hur kan jag arbeta med gatukonst med mina högstadieelever? Ska jag låta eleverna arbeta med saker jag själv tycker är otroligt obekvämt? Ja, kanske – men under försiktiga och reviderade former.

LGR11:

• Former, färger och bildkompositioner samt deras betydelsebärande egenskaper och hur dessa kan användas i bildskapande arbete.
• Framställning av berättande informativa och samhällsorienterande bilder om egna erfarenheter, åsikter och upplevelser.
• Kombinationer av bild, ljud och text i eget bildskapande.

En uppgift som handlar om aktivism kan bidra till att eleverna får agera som deltagare och inte åskådare. Vad kan eleverna göra i sin offentliga miljö – det är ett lärande i att hantera sin omgivning. Det etableras ett reellt elevinflytande som är gynnsamt i strävan mot att fostra ansvarstagande samhällsmedborgare. Här är fostra, bildning och offentlig plats tre centrala begrepp man som lärare kan utgå ifrån i sin planering.

En arbetsprocess innehållande arbete med att kombinera text och bild skulle initialt kunna innehålla en genomgång om typografi och layout följt av att de själva får arbeta fram layout för sitt budskap. I och med att eleverna får arbeta med sammansättning av olika medier så får de utveckla ett multimodalt lärande.

Eleverna skulle med fördel kunna delas in i grupper för att tillsammans planera, skapa och utföra aktivismen. Anonymiteten inför offentligheten kan kännas betryggande. Att sedan begränsa området till att välja platser på skolan kan avdramatisera att aktivismen kan kännas obekväm.

REFERENSER

Andersson, Cecilia (2006). Rådjur och raketer: gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-1314

Bergström, Bo (2015). Effektiv visuell kommunikation: om nyheter, reklam och profilering i vår visuella kultur. 9., [rev.] uppl. Stockholm: Carlsson.

Fors, Vaike & Bäckström, Åsa (2015). Visuella metoder. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Lgr 11 (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: reviderad 2019. Stockholm: Skolverket

Longhurst, Brian., Smith, Gregory W. H., Bagnall, Gaynor, Crawford, Garry & Ogborn, Miles (2017). Introducing cultural studies. Third edition. London: Routledge.