Var dig själv; alla andra är redan upptagna.
– Oscar Wilde.
Det här är det första inlägget på min nya blogg. Jag har just kört igång den här bloggen, så kom gärna tillbaka för fler inlägg. Prenumerera nedan för att få ett meddelande när jag lägger upp nya inlägg.
Jag anser att jag representerar den grupp av lärare som enligt Jönsson, utför ett brott mot traditionell lektionsplanering, nämligen att planera bedömningsform och bedömningskriterier innan själva uppgiften utformas (2017). Genom att initialt i planeringsprocessen ringa in förmågor och kunskapskrav jag vill att eleverna ska uppnå menar jag att det blir lättare att forma uppgiften. Det ställer in siktet till att lättare kunna uppnå det som uppnås skall.
Longhurst menar att vi alla har en ”kulturell identitet” som formas genom olika processer. Identitet är sammankopplat med en plats och en tid (2017). Genom uppgiften, som är inspirerad av Hilmas konstnärliga resa, kommer elevernas kulturella identitet kunna uttryckas och utvecklas. Vilket kommer kunna lära dem vissa saker om sig själva och sin process.
I starten av varje lärprocess anser Jönsson att de fundamentala frågorna vad ska eleverna kunna? samt vad ska de kunna göra med kunskapen? är adekvata att ställa för att man som lärare ska kunna sätta en riktning för undervisningen (2017). Genom arbetet med Hilma af Klints konst vill jag att eleverna ska utveckla sin förmåga att framställa bilder med återanvänt material de själva hittat och hämtat utifrån naturen, de får låta materialen skapa bilden. Det blir även en progression i arbetet med att utveckla sin teknikhantering då det bygger på kunskaper de redan har i sina ägor. Det går även i linje med det meningsskapande Longhurst betonar (2017). När kunskaper som eleverna äger tillämpas får de relevans – något jag vill sträva efter med mina bilduppgifter. Även Nyström lyfter i sin föreläsning meningsskapande (2020), men i ljuset av den formativa bedömningens funktion.
Anders Jönsson menar att det är av stor vikt att engagera eleverna i bedömningsprocessen då det verkar både engagerande och lustfyllt. Han menar vidare att det är ett effektivt pedagogiskt redskap i att lära eleverna att ta kontroll över sitt eget lärande (2017). De återkommande formativa samtalen som ligger i terminsplaneringen är ett sätt att göra eleverna involverade i bedömningen då de ständigt återkommer till kunskapskraven. De ska fungera stöttande. Bedömningens grundläggande roll att informera och motivera eleven, är en pedagogisk funktion som är adekvat att värdera inom sin lärarprofession. Därför går det inte att komma ifrån att den formativa bedömningen är fundamental för all form av utveckling hos eleverna (2017). Det vill jag betona genom många stöttande moment insprängda under terminen.
Eriksson & Göthlund menar att vi är beroende av våra mentala bilder och föreställningar i de tolkningar vi ständigt gör. De talar om två olika sätt att närma sig en bild, att initialt angripa detaljer alternativt att se på helheten först (2012). I processen med att skapa en abstrakt bild får eleverna initialt samla detaljer för att kunna framställa en helhet. Detta arbetssätt är tvärtom jämfört med hur jag arbetat på VFU då det i bildskapandet inledningsvis läggs fokus på helheten för att sedan göra de sista finslipningarna med detaljerna.
I konstruktionen av uppgiften är det av stor vikt att man som lärare försöker locka fram elevers kunskaper samt skapa en förståelse för målen som ska genomföras (Nyström, 2020). Här kan en vägledande matris diskuteras – hjälper den eller stjälper den elevernas förmåga att ta till sig de kunskaper som ska utvecklas? Jag har använt mig av två matriser under min VFU och tycker personligen att det är svårt att utgå från den när jag ska se till hur målen uppnåtts. Det är svårt att veta om eleven förstår den. Om jag knappt förstår den, kommer då eleven förstå den?
Formativ bedömning är bedömning för lärande (Nyström, 2020) och vid det formativa samtalet anser jag att det är lättare att tala om kunskapskraven istället för att visa dem i text genom en matris. Det är inte en omöjlighet att det tar tid för lärare att hitta ”sin” matris, som känns bekväm och som går att ha som grund för det formativa samtalet.
Inspirationen till elevernas metoder för insamling av material är hämtat från Keri Smiths bok How to be an explorer of the world (2011) när de ska ut i naturen. Detta för att inte eleverna ska stå handfallna inför uppgiften. Genom att initiera metoderna blir insamlandet vägledande, något jag anser behövs i en klass med fjortonåringar. Även om jag som lärare uppmanar till självständigt arbete och att driva sin egen process är det relevant att de får viss stöttning och avgränsning – särskilt för de elever som har svårigheter i detta urval.
Ytterligare en inspiration till lektionerna är att utgå från uttryck och innehåll (Hansson, Karlsson & Nyström, 2006). Det är två goda vägledande begrepp att utgå från när vi för bildanalytiska samtal. Jag anser även att begreppen är relevanta i diskussionen om Hilma af Klints bilder och konstnärliga resa.
Jag tror på ett relationellt lärande där handledning och hjälp elever emellan är centralt. När Nyström lyfter metoden C3B4Me i sin föreläsning tar den genast tag i mig (2020). Att införa denna form av handledning i processen, nämligen att eleven ska fråga tre klasskompisar före läraren, kan göra att eleverna ”tar till sig” vägledningen på ett annat sätt än om den kommer från läraren. De får agera coacher åt varandra. Jag finner detta oerhört berikande då det kräver att eleverna behöver sätta ord på processen vilket jag anser kan leda till att nya kunskaper befästs.
Jag vill i enlighet med Jönssons uppmaning, uppmuntra mina elever till att se sina skolämnen som verktygslådor som de får med sig ut i livet (2017). I uppgiften med att skapa en abstrakt bild får eleverna förvärva kunskaper utanför klassrummet. De får lära sig att bildämnet inte är begränsat till salens fyra väggar, det blir på så vis autentiskt. Genom att arbeta med moodboards får eleverna vidare arbeta på ett verklighetsanknutet sätt som visar på vikten av bildämnet. Det ger eleverna förberedande kunskaper för ett liv utanför skolan.
Eriksson & Göthlund (2012; 22) menar att se till bildens betydelsebärande element är något som är oerhört centralt för att skapa förståelse för den. Lgr11 betonar även att detta är något eleverna ska arbeta med, genom bildanalysen får vi tillsammans undersöka och uttrycka vad de ser i bilderna. Vi letar efter olika uttryck och diskuterar innehåll i bilderna av Hilma af Klint i det initiala bildsamtalet om hennes konstverk (Hansson, Karlsson & Nordström; 2006).
Att samtala om bilder kan styras och formas till att passa alla. Om läraren ställer frågor som styr samtalet kan alla elever få möjlighet att komma till tals, även de med särskilda behov. I arbetet med Hilma af Klint får eleverna problematisera det oartikulerade – alltså bildens tysta budskap, något Eriksson & Göthlund menar varje bild innehar (2012; 25). Vad är det för känslor och tankar som väcks när jag ser Hilmas konst? Denna övning anser jag är lämplig för alla elever att tränas i.
Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette (2012). Möten med bilder: att tolka visuella uttryck. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Hansson, Hasse, Karlsson, Sten-Gösta & Nordström, Gert Z. (2006). Seendets språk: exempel från konst, reklam, nyhetsförmedling och semiotisk teori. Lund: Studentlitteratur
Jönsson, Anders (2017). Lärande bedömning. 4 uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB
Longhurst, Brian., Smith, Gregory W. H., Bagnall, Gaynor, Crawford, Garry & Ogborn, Miles (2017). Introducing cultural studies. Third edition. London: Routledge
Nyström, Camilla (2020). Föreläsning Lärande och bedömning. För Malmö Universitet via Zoom.
Smith, Keri (2011). How to be an explorer of the world: portable life museum. London: Penguin
Uppgiften riktar sig till en heterogen klass på ca 25 elever i årskurs 8 och ligger som det inledande momentet under höstterminen då naturen fortfarande står i blom. Under årskurs 7 har eleverna fått arbeta med olika tekniker såsom olja, akryl samt akvarell och dessa kunskaper får de nu tillämpa i en relativt fri uppgift. Med dessa kunskaper i bagaget kommer eleverna få bygga vidare på vad de lärt sig föregående termin. Skolan har gett läraren 60 minuter långa lektioner per klass och vecka. Terminsplaneringen innefattar sammanlagt 15 lektioner.
Planeringen som ligger första terminen i årskurs 8, tar avstamp från ett besök på Malmö moderna museum och den aktuella utställningen av svenska konstnären Hilma af Klints konstverk. Samarbetet bygger på att konstinstitutionen presenterar af Klint som konstnär med hennes rika bildspråk samt hennes livsresa som i allra högsta grad formar hennes konstnärsskap.
Terminens inledande museibesök ska syfta till att ge eleverna en inspirerande och motiverande introduktion för det kommande arbetet under terminen. Botaniken och växtligheten i Hilmas skapandeprocesser kommer ligga till grund och vara vår inspiration under detta projekt. Om en elev är sjuk får ges möjlighet att ta sig till museet själv för att ta del av konsten samt en kompletterande inspelad föreläsning av läraren. Detta för att spara tid.
Fördelen med ett samarbete med Malmö moderna museum är att eleverna får lyssna till en annan röst än endast lärarens. Här är bildpedagogen på museet även en lärare, en kollega och en stor tillgång för läraren. För att berika undervisningen med denna kompletterande pedagogiska röst kommer konstinstitutionens pedagog att komma under ett av lektionspassen under processen av skapandet för att handleda. Då ges tid för läraren att ha formativa skapandesamtal med eleverna men det finns fortfarande en vuxen i salen. Även under projektets avslutande vernissage kommer bildpedagogen att medverka för att ta del av elevernas färdiga alster.
Initialt är det viktigt att betona Hilmas konstnärliga resa där fokus flyttats från initiala figurativa motiv till att ersättas av mer känsla och uttryck. Här går det att trycka på att processen kan vara en grundläggande del i elevernas identitetsskapande. När vi skapar kan vi utveckla förmågor som inte endast behöver innefatta ”att hantera akvarell på ett utvecklande sätt”, utan det kan också lära oss saker om oss själva, vår process, våra tankar och kan därför anses verka identitetsskapande.
STEG 1: INTRODUKTION
En introducerande lektion i klassrummet där läraren presenterar Hilma af Klint. Klassen tittar på några av hennes verk och samtalar om vad vi ser. Fokus ligger på att se innehåll och uttryck. Det blir ett tidigt tillfälle att öva bildanalys.
Under lektionen presenteras terminens upplägg och man tittar tillsammans på centralt innehåll och kunskapskrav för uppgiften.
Därefter följer en genomgång om färger, former och symboler. Här tar vi fasta på det centrala innehållet som behandlar bildanalys och ämnesspecifika begrepp. Vi startar en gemensam begreppslista som kommer stå på tavlan under terminen.
STEG 2: MUSEIBESÖK
Vi tar oss till moderna museet för att tillsammans ta del av utställningen om Hilma af Klint. Här får eleverna ta del av Hilmas konst och läraren tar ett steg tillbaka till fördel för konstpedagogerna på museet. Under museibesöket får eleverna jobba med Tema 3 ”när färgen börjar flyta”.
Urdrag från uppgiftsbeskrivning på Malmö moderna museum:
”I denna uppgift övar vi oss i att se, och att återge det vi ser via teckning och måleri. Vi tittar på blommor och växter som vi har på plats i Verkstan och frågar oss: Vilka är växternas behov? Vad har vi gemensamt med dem? Vilka är plantornas egenskaper och vad kan vi lära av dem? Frågor som lär få färgerna att börja flyta!”
https://www.modernamuseet.se/malmo/sv/utstallningar/hilma-af-klint/for-skolan/
STEG 3: UT I NATUREN!
Denna lektion återkommer botaniken och växtligheten som är en central del i Hilmas konst. Vi tar oss ut i naturen och eleverna får samla in material så som stenar, kottar, växtlighet m.m de finner intressanta att använda i återskapandet av en bild. Här får de ha ett undersökande perspektiv, arbeta initiativtagande och låta kreativiteten flöda fritt.
Det är sammanlagt tre olika saker eleverna ska göra under lektionen i naturen:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt (Skolverket, 2020).
STEG 4: INSTRUKTIONSTECKNING – 2 LEKTIONER
Under tiden elevernas inhämtade material ligger i blompress kommer arbete ske med skiss och färgsättning. Här får eleverna öva sig i att skapa utan att veta vad det kommer bli. Vi arbetar i helklass och eleverna får under givna instruktioner med blyertspenna på tjockare A4-papper skapa en bild. Här läggs fokus på former, linjer, symboler som vi talat om under den första lektionen. Hilma af Klint var själv inspirerad av dimensioner och det bakomliggande, en metod vi övar oss på i detta moment.
Instruktionen kan ex. vara ”rita ett diagonalt streck tvärs över papperet” eller ”placera en kvadrat nere i högra hörnet”. Deras egna tolkning av instruktionen får här vara avgörande för hur framställningen blir. Här finns inga rätt eller fel utan här sker en kreativ process. En mängd instruktioner ges så det fyller hela papperet.
Under nästkommande lektion får eleverna färgsätta sin blyertsskiss, de får nu välja akryl, akvarell eller olja. Detta är material som eleverna under årskurs 7 har bekantat sig med och nu får eleverna bygga på med ny kunskap.
Eleverna arbetar självständigt med sina färgsättningar och under tiden ges utrymme för läraren att ha formativa skapandesamtal med eleverna. Här får läraren en chans att stämma av hur eleverna har uppfattat uppgiften samt möjlighet att ge vägledning inför kommande steg.
STEG 5: UNDERSÖKANDE
Eleverna återvänder till det insamlade materialet och sina moodboards med färgkartan och deras fastklistrade ting. I detta steg gäller det att undersöka vad som hittats. Här får de nu ta fasta på strukturer på stenar, kottar, pinnar, blad och blommor som legat i press samt sammanställa vilka färger som återkommer.
Vilka former återkommer? Finns det något av det insamlade materialet som skulle kunna agera en symbol? Vad väcker materialet för tankar? Vad känner eleven när de ser alla saker? Vad kan de relatera till? Här får eleverna stanna upp vid känslan. Momentet är återkommande och sedan tidigare känt då är detsamma som eleverna tränade på vid museibesökets workshop om ”när färgen börjar flyta”.
STEG 6: FÖRBEREDELSE – 2 LEKTIONER
Utifrån elevernas analyser av materialet får de sedan skissa former, strukturer, tankar och idéer de vill ta fasta på för deras kommande skapande. Eleverna börjar nu planera för en bild utifrån skisser och idéer av det insamlade materialet.
STEG 7: SKAPANDE – 5 LEKTIONER
Planeringens olika steg får nu tillämpas praktiskt. I detta steg får eleverna arbeta med framställning av former, strukturer, färgsättning genom arbete med valfri teknik såsom olja, akryl eller akvarell som tillsammans ska forma en abstrakt bild. Då processen trycker på ett prövande och omprövande är deras materialval under instruktionsritningen inte bestämd, utan känner eleven att de vill byta teknik till deras slutliga abstrakta bild är det såklart välkommet. Att eleverna i denna situation kan redogöra för de val som görs är av högre kvalitativa förmågor. Nu använder eleverna sina kunskaper och erfarenheter från instruktionsritningen och får självständigt leda arbetet med den abstrakta bilden.
Den tredje lektionen under detta block av skapande kommer ett pass med kamratbedömning. Eleverna kommer att utgå från de kunskapskrav som ligger till grund för uppgiften och samtala om varandras bilder. Första steget blir att eleverna samtalar om bilderna, vad ser de och vad känner de? Därefter följer en miniredovisning för varandra och där de får delge tankar om sin bild och process. Eleverna får under kamratresponsen återkomma till deras kunskaper i bildanalys och de ämnesspecifika begrepp vi lyft under terminen. Här är syftet är att samtalet ska verka formativt och att eleverna får ge varandra input. De kommentarer de får av varandra kan de med fördel använda i den kommande arbetsprocessen.
Nästkommande lektion kommer formativa kamratsamtal äger rum kommer eleverna få tid att ha formativa skapandesamtal med läraren. Dessa samtal ska fungera som kreativa kompasser där man tillsammans hjälps åt att ställa in siktet under de två avslutande lektionerna med projektet. När läraren sitter i dessa samtal kommer bildpedagogen från konstinstitutionen komma till lektionen och agera handledare i salen.
Tidigt i skapandeprocessen ges tid för kamratbedöming och i processen framskridande ligger fokus på att eleverna ska agera hjälp åt varandra innan de frågar läraren. Här betonas det relationella perspektivet som är en berikande funktion för inlärning.
STEG 8: VERNISSAGE
Eleverna ställer ut sina abstrakta bilder. Bildpedagogen deltar även här.
_______________________________________________________________________________________
Uppgiftens syfte är i enlighet med LGR11 som framhåller att eleverna ska ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer (Skolverket, 2020). Eleverna får leda och planera sin egen process. Den relativt fria ramen gör att den kan anpassas till elevers olika behov och ambitionsnivå.
Planering av uppgifter som sträcker sig över en hel termin anser jag är fundamentalt för att skapa en röd tråd i undervisningen. Det är även en pedagogisk vinst för elever med särskilda behov då det skapar trygghet att veta vad man gör i bilden vecka efter vecka. Om läraren är borta och vikarie behöver sättas in kan lektionsinnehållet fortfarande bevaras intakt.
Det centrala innehållet för terminsplaneringen är:
Kunskapskraven för uppgiften tydliggörs i matriser, dessa används som bedömningsunderlag. Genom kamratrespons och formativa skapandesamtal med läraren, kommer eleverna under hela processen att arbeta nära kunskapskraven.
För att bistå eleverna formativt kommer vi tidigt i processen, samt vid fler återkommande tillfällen, lyfta de kvalitativa åtskillnader som kommer bedömas. Här kommer läraren visa exempelbilder som markerar skillnader mellan enkel nivå och mer utvecklad nivå. Här betonas kännetecken för ett enkelt bildspråk där bildkompositionen är slumpmässigt utförd och med få detaljer. Med detta i åtanke presenterar läraren att ett mer utvecklat bildspråk innehåller uttänkt och välmotiverade val i bildkomposition samt fler träffsäkra detaljer. Syftet med exempelbilderna är att synliggöra och konkretisera kunskapskravens abstraktion och bistår elever och lärare på ett förtydligande sätt (Nyström, 2020).
Undervisningens varierande pedagogiska inslag såsom museibesök, kreativt arbete med att skissa på idéer utifrån eget insamlat material, instruktionsritning, bildanalys, färgsättningstekniker och kamratbedömningssamtal gör att flera olika förmågor tas i beaktning och ges utrymme att utvecklas. Under terminen sker en progression från vårterminen i årskurs 7 då eleverna arbetade prövande med olika material. Dessa förmågor får de under första terminen i årskurs 8 nu ta fasta på och utveckla.
Eleverna arbetar med att ”lagra” sin inhämtade information från naturen i en blompress som kommer vara den centrala dokumentationsfomen. Vidare kommer eleverna under processen arbeta med bl.a. skisser och fotografering av naturen som stöd för dokumentationen.
Nyström, Camilla (2020). Föreläsning Lärande och bedömning. För Malmö Universitet via Zoom.
Stråket jag har valt att använda ligger inom området för ett stort och attraktivt bostadsområde i utkanten av Lund. Attraktiviteten kan förklaras av de ständigt uppsatta ”till salu”-skyltarna och omfattande flödet av människor. Området upprättades under sextiotalet då den existerande åkermarken fick ge vika för låga tegelhus. Fasaderna domineras av rött tegel med stora fönster som skvallrar om ett generöst ljusinsläpp.
Att stanna upp på en plats som är bekant gör en medveten. Det har fått mig att lägga märke till saker jag förut inte lagt märke till. Gatan är i allra högsta grad en transitplats. Det är en tydlig och ”vältrafikerad” passage mellan de lokala tjänsterna såsom mataffär, busshållplats, studentboende, parkering restaurang och bostadshusen. Det finns ett tydligt flöde av rörelse mellan bostadshus och de samhällstjänster som går att nyttja i området.
Flödet av människor förändras under dygnets timmar, under de tidiga morgontimmarna syns pendlare med bil från parkeringen och med buss ta sig till hållplatsen. En stor del av pensionärer i området passar på att besöka den lokala mataffären under de lugna morgontimmarna. Det täta vägnätet och de generösa trottoarer gör att det är mycket folk som rör sig över gatorna.
Som boende här tycker jag att de låga bostadshusen gör området väldigt gemytligt och pittoreskt. Föreningen benämns som Lunds grönaste och med rätta – för här finns generösa gröna gräsytor, lummiga parker och prunkande planteringar som tillsammans skapar en mycket trivsam miljö.
Även fast området är beläget i staden (om än i utkanten) finns här ett trivsamt lugn med ett stillsamt tempo. Bostadshusen ligger i repetitiva räta linjer och dess trygga positioner gör en viss om att de tillhör varandra. Det finns en stor variation av vägar att röra sig på i området. Husen är upprättade under sextiotalet i en funktionalistisk anda – här har det nya tänket med smart och funktionscentrerad planlösning ersatt de rådande byggnationerna med stora rymliga rum.
Min första tanke för platsen var en gata i Lund inspirerad av Nyhavn i Köpenhamn med olikfärgade fasader, ett cykelstråk mellan västra delen av Lund och centralstationen. Lunds vackraste gata enligt mig, men min lathet satte stopp – det ska faktiskt vara genomförbart. Då blir det andra alternativet automatiskt att välja ett område nära där jag bor, vilket är en stor risk. Jag kan bli igenkänd – fruktansvärt. Men det var så det fick bli.
Där satt jag med en smått rastlös femmånaders bebis i knäet och lyssnade på Ewas instruktioner för arbetet vi skulle ägna de två kommande veckorna med. Aktivism? Gerillamarknadsföring!? Hörde jag rätt? När jag sedan bollade seminariet med en kursare och fick det bekräftat kände jag: ”Nej, nej, nej … jaha!”
Känslan av att inte vilja synas, inte sticka ut. Jag har ofta många och gärna åsikter och lyfter de gladeligen – i trygga sammanhang. Helt plötsligt skulle jag nu ta mig ut i offentligheten för att göra min röst hörd och kommunicera ett budskap till den stora massan. Hjälp. Arbetsnamnet fick bli blygsam aktivism.
I den rådande oroliga tiden där sjukdom, isolering och rädsla dominerar våra känslor och ständigt uppdaterade nyhetsflöden kände jag tidigt att det kändes angeläget att arbeta med Corona som stjälpt vårt samhälle, och vår värld, upp och ner. Jag kände tidigt i processen att jag ville ta fasta på ordet smitta ett ord som jag bedömer har en negativ klang. Går det att ”leka” med ordet?
Andersson menar att konstens uppgift är att vara provokativ och oförutsägbar (Rådjur och raketer: gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet, 2006; 38). Mitt budskap kan anses vara provocerande – vill jag uppmana människor att sprida smitta? Är det för tidigt att använda Corona-krisen till min aktivism?
Bokstäver har en berättande funktion och dess förmåga att skapa stämning är oändlig då de kan ändra karaktär. Bergström menar att läsbarheten är det avgörande elementet vid val av typsnitt (2015; 130). Hur skulle läsbarheten bli och budskapet tas emot om det var handskrivet? Jag ville att det skulle uppfattas som annorlunda och hemgjort för att fler skulle upptäcka och stanna upp inför det.
Min idé gällande layout var att text och bild tillsammans skulle forma ett utropstecken. Ett tecken för att markera och understryka budskapet, om än något subtilt. Jag formulerade olika ”punchlines” som alla skulle innehålla ordet smitta. Jag ville betona att i dessa svåra tider kan något som ett litet leende få smitta och spridas över vårt land.
Klyschigt – javisst! Men det är ett budskap som jag står för, är blygsamt relevant och till för alla. Det blev alltså min målgrupp – alla. Bara en glimt (glance) på lyktstolpen krävs för att få syn på min aktion (Longhurst, 2006; 495).
Jag skrev texterna för hand på papper följt av att illustrera glada ”emojis”. Användandet av en emoji skulle göra att fler skulle känna igen den. Det jag sedan gjorde var att laminera allting för att slutligen fästa allting på lyktstolparna.
Min observation av aktivismen inspirerades av Fors & Bäckströms metod visuell etnografi som är det betraktande som görs för att inhämta material som blir fundamentet för en vetenskapligt arbetssätt (2015; 15).
Reaktioner?
Efter att jag monterat min aktivism var jag spänd på att se människor ta del av mitt ”starka budskap”. Jag hade höga förväntningar om hur hur förbipasserande skulle ta till sig det lilla meddelandet på lyktstolparna. Det soliga och sköna vädret genererade många förbipasserande fotgängare, alltså många fler som kunde se budskapet.
Skulle aktivismen synas och skulle folk applådera när de passerade? Har jag fått storhetsvansinne? Ja. Jag återkom flera gånger under dagen till platsen för att på avstånd se hur folk reagerade när de gick förbi. Applåder? Inga.
Det hände ingenting.
Synpunkter som lyftes av kursare under det formativa seminariet var att göra en visuell förstärkning genom att hela tecknet skulle få samma gula färg. Detta hade kunnat genomföras i vidare utveckling av aktivismen.
En ytterligare kritik jag fick under seminariet var läsbarheten – min montering var för smal vilket gjorde den svår att se. Vad skulle hänt om man monterat aktivismen i vågrät riktning?
Genom att modifiera typsnittet, då främst bokstaven E, skulle läsbarheten förtydligas än mer. Kontrasten och därmed synligheten skulle kunna förstärkas än mer genom att använda svart penna på gul bakgrund istället för den bruna.
Reviderad version utifrån kursares synpunkter.
Andersson beskriver i sin avhandling Rådjur och raketer: gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet (2006; 27) gatukonsten som ett flyktigt väsen och menar att det finns två sidor av begreppet. En riskfaktor som lyfts är att aktivismen tenderar att bli hastigt nedrivet från platsen av förbipasserande, medan Anderssons andra perspektiv är att aktivismen snabbt behöver blir placerat på platsen av personen då det är en illegal handling. I begreppet flyktigt väsen finner jag något spännande då speglar min känsla i att genomföra aktivismen – det gjordes med en stark skräckblandad förtjusning.
Detta kan jag koppla ihop med den kommande didaktiska gärning. Om jag som lärarstudent tycker att detta är jobbigt – hur kommer då mina elever känna sig? Det finns även en mycket central aspekt av meningsskapande i och med att det eleverna gör faktiskt har innehåller en betydelsebärande egenskap, något som går helt i linje med vad Lgr11:s uppmaning över kunskaper eleverna ska utveckla (Skolverket, 2019).
Under litteraturseminariet lyftes många intressanta trådar. Under processen har det varit svårt att koppla aktivismen till lärargärningen – hur kan jag arbeta med gatukonst med mina högstadieelever? Ska jag låta eleverna arbeta med saker jag själv tycker är otroligt obekvämt? Ja, kanske – men under försiktiga och reviderade former.
LGR11:
En uppgift som handlar om aktivism kan bidra till att eleverna får agera som deltagare och inte åskådare. Vad kan eleverna göra i sin offentliga miljö – det är ett lärande i att hantera sin omgivning. Det etableras ett reellt elevinflytande som är gynnsamt i strävan mot att fostra ansvarstagande samhällsmedborgare. Här är fostra, bildning och offentlig plats tre centrala begrepp man som lärare kan utgå ifrån i sin planering.
En arbetsprocess innehållande arbete med att kombinera text och bild skulle initialt kunna innehålla en genomgång om typografi och layout följt av att de själva får arbeta fram layout för sitt budskap. I och med att eleverna får arbeta med sammansättning av olika medier så får de utveckla ett multimodalt lärande.
Eleverna skulle med fördel kunna delas in i grupper för att tillsammans planera, skapa och utföra aktivismen. Anonymiteten inför offentligheten kan kännas betryggande. Att sedan begränsa området till att välja platser på skolan kan avdramatisera att aktivismen kan kännas obekväm.
Andersson, Cecilia (2006). Rådjur och raketer: gatukonst som estetisk produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-1314
Bergström, Bo (2015). Effektiv visuell kommunikation: om nyheter, reklam och profilering i vår visuella kultur. 9., [rev.] uppl. Stockholm: Carlsson.
Fors, Vaike & Bäckström, Åsa (2015). Visuella metoder. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Lgr 11 (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: reviderad 2019. Stockholm: Skolverket
Longhurst, Brian., Smith, Gregory W. H., Bagnall, Gaynor, Crawford, Garry & Ogborn, Miles (2017). Introducing cultural studies. Third edition. London: Routledge.
Det är första gången jag arbetar med liquify i bildredigering och det var både underhållande då bildmanipuleringen kan bli ironisk. Men det var även svårt. Jag menar att det behövs ett tränat öga för att se vad för slags redigering som behövs och när redigeringen är tillräcklig – häri ligger min utvecklingspotential.
Jag valde att redigera mina bilder i Pixlr som är ett kostnadsfritt redigeringsprogram online. Programmet har de flesta funktioner liksom Photoshop men är lite mer simpelt. Anledningen till mitt val att använda Pixlr är att bildläraren på min VFU-skola använder sig av detta program för att de inte har budget att använda något bildredigeringsprogram som kostar pengar. Detta scenario skulle kunna bli verklighet i framtiden när jag själv står som utexaminerad lärare och ska arbeta med fotografering med efterföljande bildredigering. Då måste jag fortfarande ha kunskaper och däri ligger motiveringen av valet.
Mina kunskaper är som sagt ytterst begränsade, men jag fann det ändå underhållande att testa mig fram och utveckla mina förmågor med redigeringen.
KJELLINORE 